tisdag 16 juli 2013

Tisdag: Bombsäkert, Höga Kusten och praliner

Efter en god natts sömn vaknar vi upp till blåst och röklukt på Alnö. Röklukten stod grannen för som eldade.

Efter frukost, packning och städ åkte vi norr ut till Hemsö. Hemsö, en ö strax norr om Härnösand besöker man främst för att titta på Hemsö fästning. Ett bombsäkert turistmål för hela familjen. Hemsö fästning var ett av försvarets hemligaste anläggningar (främst under Kalla Kriget) insprängt i berget innan det blev museum 1989. Allt är bevarat och det var en spännande och intressant guidad tur på ca 1,5 timma som tog oss genom hela den största anläggningen i Storråberget. Det var helt otroligt hur rustat Sverige var under Kalla Kriget och vilken beredskap vi hade. Allt i Hemsö fästning är fortfarande funktionsdugligt (vatten, avlopp, el-aggregat mm) så att det ska kunna tas i bruk. Varje kvartal testkör de el-aggregatet för att hålla det i trim och för en ev. framtida användning av fästningen igen.

Efter Hemsö bar det av till Höga Kusten bron, där vi stannade på rastplatsen för att äta lunch och titta på utsikten. Innan vi var framme i Ö-vik stannade vi vid en lokalproducerande pralinfabrik. En kvinna från Holland har egen pralintillverkning och butik i källaren på sitt hus. Vi fick provsmaka var sin pralin och köpte med oss några.

I Ö-vik väntade High Coast 2-days, OL-tävling. Jag var inte speciellt motiverad när jag gick till start och när jag vid start (efter 2,4 km bergsbestigning) fick se kartan försvann den lilla lilla motivation jag hade. Banan såg riktigt ordentligt svår ut och jag insåg att detta kommer inte gå. Fick några tips av Anders innan jag gick iväg. Väl i mål efter att ha gått i 90 min hade jag iaf stämplat första och sista kontrollen. Banan var skitsvår och det var inte ens kul ute i skogen. Jag var vilse 90% av tiden. Men blåbären var goda. Efter att ha stämplat ut och beklagat mig för arrangörerna om den svåra bana fick jag veta att den enl. en i sekretariatet var blå (och inte orange som det stod att den var). Den var alltså 2-3 svårighetsgrader svårare än vad som stod. Inte konstigt att jag tyckte det var svårt.

Nu är jag (och mina vrister) trötta och ska sova.

I morgon ska jag försöka bjuda på några bilder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar